Tick, tick, tick...

Helt galet vad tiden går snabbt. Alldeles för snabbt. Det hade lika gärna kunnat vara igår som man var 17 år och tjatade på sin pojkvän att sluta spela wow eller igår som man för första gången började sjuan och var galet nervös. Det som känns jobbigast är att man glömmer bort minnen. Allting kommer inte att finnas kvar, så enkelt är det och det känns jobbigt.
.
Jag kom på mig själv idag när jag satt och tittade igenom gamla bilder och läste gamla brev/dagboksinlägg hur sjukt länge sen det är sedan saker hände och vilket helt annorlunda liv jag har idag. Inte ens en del värderingar stämmer. Det känns inte ens som mitt liv när jag läser hur mitt vardagsliv såg ut. Har man verkligen bara ett liv? och måste man verkligen dö för att leva flera olika drömmar och flera olika liv?
.
Hade någon frågat mig för 5 år sedan hur jag trodde att mitt liv skulle se ut idag hade jag varit säker på att jag planerade att skaffa barn eller redan var på g. Det var inte ens länge sedan man själv var ett och ibland fortfarande är, hur gick det till? Vad sjutton hände med alla tonårsåren? Jag saknar dem, även om de ibland var otroligt krävande.
.
I hela mitt liv har jag verkligen sett till att uppskatta så många ögonblick jag kan. Att verkligen stanna upp och ta vara på tiden, ändå går den så otroligt snabbt. Jag kan inte mer än försöka fortsätta att ta vara på varje sekund. Jag behöver inget nyårslöfte, för det vikiga löftet kommer jag alltid att ha till mig själv. Att uppskatta, älska och bevara.