Du i bomullsstoppat format

Håller om mitt gosedjur och blundar. Eftersom du sprejade din parfym på den så luktar den dig. Jag blir nästan sur men håller om den i alla fall. Resten av sängen luktar ju likadant ändå. Jag behöver inte gråta heller för mitt inflammerade öga fäller redan tårar ofrivilligt. Jag önskar att du låg bredvid och viskade hur mycket du tycker om mig. Jag vill ha din hand lätt i min midja för att få känna elektriciteten studsa mellan oss, lite mer än den redan skulle ha gjort.

Jag kan inte hålla tillbaka, vill inte ens. Jag är inte fröken lagom, utan helt enkelt bara för mycket. Jag gör för mycket, jag ler för mycket, jag höjer rösten för mycket, jag pratar för mycket, jag känner för mycket.. You name it. Men det är ju det jag trodde du oxå var. Dock inte mr ignorera-för-mycket.