Att hoppa när du inte tar emot

En motivation så efterlängtad att jag hade glömt bort hur det kändes. En vilja att sata allt. Kämpa, ta sats, vara livrädd för att bli sårad, men besluten att ta det steget i alla fall. Hoppa rakt ut. Våga lita på någon fullt ut, för att inse att det var helt förjäves.
.
Jag kommer inte ihåg senast jag var så här lycklig som jag varit senaste månaderna. Skolan har känts motiverande även om den har varit jobbig. Tidningarna har flytit på och jag har i princip inte alls haft något behov alls av att festa. Jag har känt mig nöjd i tillvaron utan att ha ett proppfullt schema. Det krossades idag när jag vaknade bredvid den mest underbara personen i världen som säger : "det är slut".
.
Ärligt talat har jag aldrig varit mer rädd någonsin. Senaste förhållandet krossade mig så hårt att jag aldrig trodde jag någonsin skulle älska någon igen. Jag var rätt säker på att jag aldrig skulle våga lita på någon helhjärtat igen. Det har varit otroligt svårt också, med många tårar och oroliga nätter. Men tidigare i veckan när jag gick hem från skolan så slog det mig att jag faktiskt litar på honom fullt ut. Jag brydde mig inte längre om han var omringad av tjejer i baren, bodde ihop med tjejer, festade med tjejer eller liknande. För jag visste att han tyckte om mig. Och ingen annan.
.
Poff sa det, sen var han borta. Jag berättade för första gången i förrgår att jag älskar honom. Jag gjorde precis det jag var livrädd för att göra. Jag gav mitt hjärta till en annan människa. Han fick det, men gav tillbaka det igen på bara något dygn. Likaså nyckeln.
.
Blommorna jag fick i torsdags bara står där framför mig och ser frågande tillbaka på mig. Vad var det som hände under bara någon dag? Jag lägger mig i sängen och kudden doftar helt underbart av honom, vad var det som hände under bara en natt? Om jag hade vetat att det var sista natten med honom så hade jag legat vaken varje sekund och bara beundrat varje liten detalj.
.
Jag älskar verkligen CH och jag vet inte hur jag ska överleva utan honom. När blev jag så beroende? När blev han den enda i världen jag vill hålla om? Och hur klarar jag mig utan det när jag redan har fastnat? Om man kunde drunkna i sina egna tårar så hade jag gjort det nu.