En isande kyla

Så jävla kallt. Känner mig helt djupfrusen. Vet inte riktigt alls hur jag ska lyckas värma mig själv, då varken raggsockor eller extra kläder hjälper. Det är som om jag skulle gå vasaloppet istället för att åka det och dessutom gå helt naken. Blottad och ensam på de vita vägarna som aldrig vill tyckas ta slut. Även hjärnans alla synapser fryser till is. Den lilla elektriciteten som finns där vill inte gnistra till och koppla. Den vill inte att jag ska inse. Att jag ska känna. Men känner gör jag, en fruktansvärd kyla. Både från dig och från mig själv. Veckan började med små små ögon av lycka och slutade så här. Hur gick det till? Jag hann verkligen inte ens med. Snälla, rewind.