Mitt liv var inte alls lika fullt, men mycket mer betydelsefullt

Fotograf: Andreas Sundqvist
Modell: Jenny Högblad
.
Nu känns det mest som att allting är uppe och ner, men ändå åt helt rätt håll. Jag är mest förvirrad. Livet blev ju liksom inte alls som jag trodde. Jag insåg häromdagen att jag har precis samma värderingar; precis samma tankar och åsikter som förut fastän jag hade en depression och nu varit friskförklarad i nästan ett år. Det är precis samma som förut. Den enda skillnaden är att jag har lärt mig att acceptera det. Att världen är som den är. Att mitt liv blev som det blev. Men är det verkligen så det ska behöva vara? Ja, tydligen.
.
Jag saknar tiderna när jag kände att jag var helnöjd framför en film, flera kvällar i rad! Tiden då jag faktiskt hade tid att bara sitta ner och beundra de små detaljerna. De där som gör allting lite extra fint. Skriva ner det vackra i ett worddokument och bara låta det bevaras. Nu är mitt liv mest stress hit och dit, möten överallt och miljoner saker att tänka på. Men å andra sidan är det ju exakt så jag vill ha det. Jag vill ju hinna med att göra allt jag tycker om, inte bara de små detaljerna. Hur sjutton kominerar man det hela? Hur uppskattar man varje liten detalj när man har så himla många detaljer i sitt liv att man inte ens hinner med dem?