Vila i frid

Livet är bra orättvist ibland. Det är skört. Och alldeles för kort för vissa. Det är när sånna här saker sker som man inser att dagens tjat om tentor, facebookuppdateringar eller sömnbrist inte längre spelar någon roll. Det är vid sånna här tillfällen man bara vill finnas där för varje människa som har det jobbigt just nu. Som att ingenting annat spelar någon roll. Inte ens tårarna som bara rinner nerför kinderna. När någon kämpat hur länge som helst i sitt liv och det ändå bara slits ifrån en, ja då är det helt enkelt fruktansvärt orättvist.
.
Jag minns när vi i mars 2010 drog ihop ett gäng och var hemma hos dig, åt pizza och drack alkohol. Vi hade allmänt trevligt och det var en sån där kväll man liksom kan leva på i flera dagar. Jag kommer ihåg hur jag beundrade dina fotoskills och jag tänkte "han kan nog gå långt". Cancer är verkligen inte rättvist på någon punkt. Jag kommer även ihåg när jag i oktober frågade varför jag inte hade stött på dig ute på senaste tiden och det hemska jag kände när du skrev "jag har fått leukemi". Jag tänkte att "det här tar han sig ju igenom, precis som allt annat, stark som han är". Jag ger alla mina tankar till dina nära och kära. Vila i frid Dennis <3
.