Myspysoutfit

Idag blir det plugg hela dagen för har en dum omtenta på lördag. Känns inte sådär jättekul och är verkligen inget fan av det jag har tenta på, Immunologi. Men det är bara försöka bita ihop.

Var lite nördig idag och gick ut med Cheesecake i snön förresten, men han mest frös, stackaren, och hoppade upp i mitt knä igen... Så här ser vi ut idag iaf:


Mitt liv var inte alls lika fullt, men mycket mer betydelsefullt

Fotograf: Andreas Sundqvist
Modell: Jenny Högblad
.
Nu känns det mest som att allting är uppe och ner, men ändå åt helt rätt håll. Jag är mest förvirrad. Livet blev ju liksom inte alls som jag trodde. Jag insåg häromdagen att jag har precis samma värderingar; precis samma tankar och åsikter som förut fastän jag hade en depression och nu varit friskförklarad i nästan ett år. Det är precis samma som förut. Den enda skillnaden är att jag har lärt mig att acceptera det. Att världen är som den är. Att mitt liv blev som det blev. Men är det verkligen så det ska behöva vara? Ja, tydligen.
.
Jag saknar tiderna när jag kände att jag var helnöjd framför en film, flera kvällar i rad! Tiden då jag faktiskt hade tid att bara sitta ner och beundra de små detaljerna. De där som gör allting lite extra fint. Skriva ner det vackra i ett worddokument och bara låta det bevaras. Nu är mitt liv mest stress hit och dit, möten överallt och miljoner saker att tänka på. Men å andra sidan är det ju exakt så jag vill ha det. Jag vill ju hinna med att göra allt jag tycker om, inte bara de små detaljerna. Hur sjutton kominerar man det hela? Hur uppskattar man varje liten detalj när man har så himla många detaljer i sitt liv att man inte ens hinner med dem?

6 saker du inte visste om mig...

- Varje gång jag målar om något av mina rum så skriver jag någonting som inte går att se vid första anblick men som ändå alltid kommer att stå där på ett eller annat sätt.
- Jag har fotfobi. Jag klarar inte av att ta på ett par fötter utan att skrubba händerna som en galning efteråt.
- Jag gråter nästan alltid på min födelsedag och julafton. Varför har jag egentligen ingen aning om.
- Det som gör mig glad inuti, oavsett hur ledsen jag än är, är ett barns leende. Det motbevisar all världens ondhet.
- Om någon säger åt mig att göra något, så gör jag nästan alltid tvärtom. Inte alltid medvetande.
- Jag är en perfektionist när det gäller det mesta, men raka motsatsen när det kommer till städning. Min lägenhet är alltid stökigare än alla andras, så pass mycket att folk rent ut sagt får en chock när de kommer in här.

Ont i magen

Jag är en helt galen människa. Förstår mig inte ens själv ibland. Jag har precis tryckt på beställningsknappen på Adlibris ännu en gång. Jag har hittills denna termin köpt skolböcker för 1300 kr trots att kursen jag läser på biomedicinprogrammet just nu (sjukdomslära) inte ens kräver någon kurslitteratur. Böckerna jag har köpt är till tre helt andra kurser: Digital bildbehandling 7,5 hp, Fotografi - visuell kommunikation 7,5 hp och Massmediekunskap 7,5 hp. Det blir sammanlagt 200% halva terminen. Går det ens? Ne, verkligen inte!! Men jag kan inte välja bort någon av kurserna förrän jag faktiskt börjat läsa den, så det får helt enkelt bli så här. Tack och lov har man 18 månader på sig på fotokurserna...
.
Men varför vill jag göra ALLT? Måste ha någon slags livskris eller något. Men det räcker tydligen inte för mig att vara redaktör för två tidningar, skribent för två till, plugga heltid, vara bartender på 3 ställen och försöka vara vimmelfotograf (går inte så bra när man inte har någon tid). Men fatta va mycket kul jag hade missat om jag inte gjorde allt detta?! Att lära sig är det roligaste som finns. Och man vet dessutom aldrig hur mycket tid man har på sig. Jag vill bara inte se tillbaka på livet en vacker dag och inse att jag inte gjort någonting med det.
.
Det finns verkligen bara en enda sak som gör att jag skulle ge upp allt.

Äkta kärlek


Skönheten i en älskad trasdocka

Foto: Jenny Högblad
.
Det låter bara en gång, sen är allting borta. Det var vackert, men det kan försvinna lika fort ändå. Bevara det. Bevara känslan, för det kanske kommer en till smäll. Men innan dess, så njut. Njut det mesta du kan. Bara för att det smäller behöver det inte heller försvinna. Plocka upp resterna och ta hand om dem. Gå inte bara trots att allting är i trasor, för det kan bli bättre. Det gör det bara mer värdefullt.

Vila i frid

Livet är bra orättvist ibland. Det är skört. Och alldeles för kort för vissa. Det är när sånna här saker sker som man inser att dagens tjat om tentor, facebookuppdateringar eller sömnbrist inte längre spelar någon roll. Det är vid sånna här tillfällen man bara vill finnas där för varje människa som har det jobbigt just nu. Som att ingenting annat spelar någon roll. Inte ens tårarna som bara rinner nerför kinderna. När någon kämpat hur länge som helst i sitt liv och det ändå bara slits ifrån en, ja då är det helt enkelt fruktansvärt orättvist.
.
Jag minns när vi i mars 2010 drog ihop ett gäng och var hemma hos dig, åt pizza och drack alkohol. Vi hade allmänt trevligt och det var en sån där kväll man liksom kan leva på i flera dagar. Jag kommer ihåg hur jag beundrade dina fotoskills och jag tänkte "han kan nog gå långt". Cancer är verkligen inte rättvist på någon punkt. Jag kommer även ihåg när jag i oktober frågade varför jag inte hade stött på dig ute på senaste tiden och det hemska jag kände när du skrev "jag har fått leukemi". Jag tänkte att "det här tar han sig ju igenom, precis som allt annat, stark som han är". Jag ger alla mina tankar till dina nära och kära. Vila i frid Dennis <3
.

Uppskurna armar...

Vaknade på nyårsdagen av att Cheesecake ville busa... Han satte alla sina klor i min arm och rev... Det gjorde ont.

Tick, tick, tick...

Helt galet vad tiden går snabbt. Alldeles för snabbt. Det hade lika gärna kunnat vara igår som man var 17 år och tjatade på sin pojkvän att sluta spela wow eller igår som man för första gången började sjuan och var galet nervös. Det som känns jobbigast är att man glömmer bort minnen. Allting kommer inte att finnas kvar, så enkelt är det och det känns jobbigt.
.
Jag kom på mig själv idag när jag satt och tittade igenom gamla bilder och läste gamla brev/dagboksinlägg hur sjukt länge sen det är sedan saker hände och vilket helt annorlunda liv jag har idag. Inte ens en del värderingar stämmer. Det känns inte ens som mitt liv när jag läser hur mitt vardagsliv såg ut. Har man verkligen bara ett liv? och måste man verkligen dö för att leva flera olika drömmar och flera olika liv?
.
Hade någon frågat mig för 5 år sedan hur jag trodde att mitt liv skulle se ut idag hade jag varit säker på att jag planerade att skaffa barn eller redan var på g. Det var inte ens länge sedan man själv var ett och ibland fortfarande är, hur gick det till? Vad sjutton hände med alla tonårsåren? Jag saknar dem, även om de ibland var otroligt krävande.
.
I hela mitt liv har jag verkligen sett till att uppskatta så många ögonblick jag kan. Att verkligen stanna upp och ta vara på tiden, ändå går den så otroligt snabbt. Jag kan inte mer än försöka fortsätta att ta vara på varje sekund. Jag behöver inget nyårslöfte, för det vikiga löftet kommer jag alltid att ha till mig själv. Att uppskatta, älska och bevara.

Gratis bonaqua!

Fick ett stort paket på posten häromdagen med massvis av bonaquaflaskor! Mums! :D Supergod smak. Om du är snäll så kanske du får en av mig ;) haha
Vill du oxå ha massa gratissaker? Bli medlem här!

Det krävs ett förtroende att tro

Det sägs att tillit håller ihop ett förhållande. Utan ärlighet och förtroende kan inte ett förhållande fungera. Men vad är tillit egentligen? Vad innebär det att lita på någon? Att berätta för någon att man litar på den? Att lova att man aldrig kommer vara otrogen? Att lova att aldrig lämna någon? Nej, inte alls. Det handlar inte om vad som sägs, vad som lovas. Det enda som faktiskt betyder någonting är den faktiska troheten. När du inte ens behöver säga någonting, när du inte behöver kolla partnens telefon, när du tillåter dig själv att lita på en person. Fullt ut. Inte bara säga det till dig själv eller någon annansd, utan faktsikt göra det.
.
"Det man inte vet om, det skadas man inte av" - kan vara den största bullshiten som finns. Därför lever jag inte så heller. Därmed förväntar jag mig även att andra ska behandla mig likadant.

Logik eller känsla?

Love Love Love, vafan är kärlek egentligen? Det känns som det mest består i en oändlig saknad.
.
Är du en person som följer din hjärna eller ditt hjärta? Jag följer för det mesta mitt hjärta, frågan är bara hur bra det faktiskt är. Det finns ingenting finare än när någon offrar sig för den andra. Åker fler mil för någon man älskar eller bara ringer och stoppar den när den går, men å andra sidan hur vackert är det att bli lämnad ensam i en stor stad med jobbiga hinder när man inser att man offrat sig mer än den andra?
.
Det jobbigaste med att leva är vetenskapen om att såren aldrig läker. Jag kan beskriva logiska anledningar till alla beslut som gjorts, men i mitt hjärta finner jag inget. Det spelar ingen roll hur mycket man slutar tänka på saker eller hur många som intalar en att "en dag så blir det bra" så blir det inte det. Jag har ingen depression längre och det går inte en enda dag utan att jag ler och skrattar, men trots det så gör det ont inuti mig. Det kommer alltid göra det. Det bara är så. Är någonting äkta i min värld så slutar det aldrig vara det. Älskar jag någon så slutar jag aldrig älska den. Jag kommer aldrig ge upp den delen av mig själv, lika lite som jag kommer ge upp dig.

Vimmelfotograf igen!

Jobbade ju som vimmelfotograf för UNT i våras men de beslutade sig i september för att lägga ner sin vimmelsite och köpa upp uppsalavimmel istället. Var där idag och skrev på kontraktet så nu är det bara köra igång! Riktigt kul. Har faktiskt saknat det. Det är ju så himla roligt att träffa så mycket folk hela tiden! Så nu kommer ni partyfolk att få träffa på mig överallt igen, inte bara när jag är full. haha
.
Jobbade på Snerikes nation som bartender igår. Shit va virrig jag var! haha Var typ tvungen att bara stå och andas ibland för att jag typ inte skulle svimma. Hade sovit ca 3 timmar natten innan, vilket jag insåg var en rätt dålig sak när man skulle jobba mellan 16.30-02.00 i baren. Men det var kul ändå!
.
Idag har jag deadline på massa texter till Metro Student Magazines extratidning (som fortfarande inte har ett namn), känns lite tungt. Speciellt med tanke på att typ allt jag vill göra är att sova. Men men, älskar ju att skriva trots allt så när man väl sätter igång så blir det nog skoj! :)

LYCKA

Lycka må ha ett C i sig men det slutar trots allt med ett A.

Ögoninflammation och en trasig dator

Helt galet vilken otur jag har, som vanligt. Denna helg har min katt petat mig i ögon och gett mig en ögoninflammation... Så ser ut som värsta mongot med ett öga som är helt fucked up. Därefter så kraschade min dator. Har liksom bara haft den i 1½ år. Men men.. Inte mycket att göra åt, men sjukt jobbigt att punga upp sådär 7000 kr på en ny och dessutom har jag deadline på en tidning den 1:a december. Panik? Så köpte mig en ny idag iaf. Jobbigt nog.

Jakten på en ny dator har dock varit grymt rolig. För jag och Alex virrade omkring som tokar i typ halva Uppsala. Buss nr 41 till Boländerna är inte att rekommendera. Tog en timme. haha helt galet! Vi har varit på Alina System city 2 gånger, Media Markt och Alina System Kungshörnet plus hem till honom och sen hem till mig. Dvs, vi har bott på en buss hela dagen. Förvånansvärt kul dock, för jag har skrattat som en tok. Iofs kan det ju helt klart bero på sällskapet <3

Du i bomullsstoppat format

Håller om mitt gosedjur och blundar. Eftersom du sprejade din parfym på den så luktar den dig. Jag blir nästan sur men håller om den i alla fall. Resten av sängen luktar ju likadant ändå. Jag behöver inte gråta heller för mitt inflammerade öga fäller redan tårar ofrivilligt. Jag önskar att du låg bredvid och viskade hur mycket du tycker om mig. Jag vill ha din hand lätt i min midja för att få känna elektriciteten studsa mellan oss, lite mer än den redan skulle ha gjort.

Jag kan inte hålla tillbaka, vill inte ens. Jag är inte fröken lagom, utan helt enkelt bara för mycket. Jag gör för mycket, jag ler för mycket, jag höjer rösten för mycket, jag pratar för mycket, jag känner för mycket.. You name it. Men det är ju det jag trodde du oxå var. Dock inte mr ignorera-för-mycket.


OMG särskrivning!!!

Hur sjutton lyckas jag?! Rubriken i förra inlägget ska ju självklart vara lördagsoutfit eller lördagens outfit... Inte okej!!! Och min dator har kraschat idag så kan inte fixa det för bloggar via telefonen nu och då kan man inte ändra inlägg.... Fan va löjlig jag är men fan. Klarar inte särskrivningar.


Så lätt att gömma, men så svårt att glömma

Det är så lätt att bara vara. Bara flyta med, vecka efter vecka, dag efter dag. Att ha så mycket att göra att man längtar efter en timme ledigt. Men när man väl får den timmen ledig så är det som att världens bara studsar tillbaka till samma ställe som innan, enda skillnaden är att huden ser några veckor äldre ut. Lägenheten lite stökigare, minnena lite mer tynade.
.
Jag saknar min bästa vän Emma. Hatar att vi bor så långt ifrån varandra och att vi båda är lika upptagna. Båda bara flyter med. Jag saknar dessutom att vara hemma hos familjen. Har inte varit hemma sen i somras... Det är inte okej.

Världens bästa kille <3

Åkte till Tyresö i söndags för att kolla på några små kattungar på 4 veckor. Blev helt tokförälskad och valde ut en som jag tyckte mest om. Helt kär, på väg därifrån ringer det en från en tidigare annons i Uppsala och säger att de som tingade några katter före mig inte kom och hämtade dem.. Så vi svängde förbi där och kollade, men var helt inställd på att ingenting kunde slå de vi redan sett. Ack så fel jag hade. Denna lilla misse såg nästan precis ut som den andra fastän den var 12 veckor och den satte sig i min famn och verkade stormtrivas. Kärlek vid första ögonkastet? Helt klart. Det är helt sjukt hur jag redan älskar honom helt obeskrivligt mycket. Hans namn blev Cheesecake.
.
Nu blir det sängen, med min kille. Redan första natten sov vi kind mot kind. <3

Tjejkväll på BJ




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0